Italian, 1560-1635,Son of Jacopo Tintoretto. He was taught by his father and assisted him in his workshop. At the age of 17 he was admitted to the Venetian painters' guild, and he is recorded in the confraternity of painters from 1594. He began his career by helping his father to execute the paintings in the Sala del Collegio and Sala del Senato in the Doge's Palace, Venice. Following this he worked independently at the palace, on the Sala dello Scrutinio and the Sala del Maggiore Consiglio. His training with his father helped him in his own compositions, several of which, such as the Battle of Salvore, or the Second Conquest of Constantinople, are heroic battle themes with complex groupings and dramatic poses. In the last two decades of the 16th century Domenico concentrated on religious commissions in Venice, including a Last Supper and Crucifixion (both c. 1583) for S Andrea della Zirada (both in situ), a Marriage of the Virgin for S Giorgio Maggiore (in situ) and a Crucifixion for the Scuola dei Mercanti.  Related Paintings of Domenico Tintoretto :. | The Flagellation | The Penitent Magdalene | Portrait of a Gentleman | The Penitent Magdalene | The Circumcision |
Related Artists:
V.L.E. Sparre

Thomas Mellish
British, 1778
margareta capsia gavelin
Margareta Capsia, född 1682 i Sverige, död 20 juni 1759 i Åbo, var en svensk-finländsk konstnär, den första kvinnliga konstnären i Finland och en av de första i Skandinavien. Hon var kyrkomålare och målade altartavlor, men utförde även personporträtt. Capsias föräldrar Gottfried Capsia och Anna Schultz hade kommit till Sverige från Holland. Hon gifte sig i Stockholm 1719 med prästen Jacob Gavelin och flyttade till Vasa 1721, där hon gjorde sig känd som altarmålare i Österbotten. 1730 flyttade paret till Åbo, där hon blev känd i hela landet som konstnär. Hon målade altatavlorna i en rad kyrkor, bla målade hon 1739 Säkylä kyrkas altartavla, och i den gamla kyrkan i Paltamo, den så kallade bildkyrkan, finns bland annat en altartavla från 1727 som föreställer nattvarden. Hennes altartavlor beskrivs som individualistiska och naivt ärliga bibelillustrationer, och hon ansågs som landets då främsta altarkonstnärer tillsammans med Mikael Toppelius. Hon var en av de få kvinnliga konstnärerna kända i Skandinavien före 1800-talet, tillsammans med Ulrika Pasch i Sverige och Johanne Marie Fosie i Danmark. I Finland var även Helena Arnell känd under samma tid.